TA FARVÄL AV SIN HUND
En dag kommer oundvikligen den dagen det är dags att ta farväl av sin fyrbenta vän. På denna sida har vi tänkt att dela med oss av våra egna erfarenheter och tankar kring detta många gånger svåra och känsliga ämne. Vår förhoppning är att på detta sätt hjälpa andra att förberedda sig och kanske också göra det svåra lite lättare.
Vi skall nu berätta om en av de avlivningar vi varit med om i hemmet och den
handlar om vår älskade Storm
Så var det åter dags 2010. Det har gått några år sedan vi tog farväl av Pasqal, närmare bestämt 7,5 år. Storm har i hela sitt liv fortsatt att vara Pasqals valp. Fastän inte Pasqal funnits kvar har vi sett så mycket av honom i Storm. Det år de fick ihop präglade Storm väldigt mycket. Alla Ni som träffat Storm vet att han var en stor hund på alla sätt. Han lämnade få oberörda av sin personlighet.
Storm var en kämpe. Trots mycket sjukdomar var han alltid en glad och positiv hund in i det sista. Han hade mycket emot sig, b.la ett höftledsfel som vi dock inte märkte så mycket av förrän det sista året. Han hade också mycket allergier som gjorde att han till och från hade det jobbigt. När han var 4 år fick han fästing sjukdomen Erlichia. Den är en lömsk sjukdom som hela tiden bryter ner hundens immunförsvar. Man kan behandla när det kommer ett skov men man blir aldrig av med sjukdomen, utan den blir värre och värre för varje skov.
Storm klarade sig förvånansvärt länge ändå utan att bli sjuk i Erlichian. Särskilt med tanke på hans redan dåliga immunförsvar p.g.a. allergin. Men detta år, 2010, gick han på 4 långa kurer med antibiotika pga. av sjukdomen. Vi började inse att vi inte skulle få ha honom kvar så länge till. Under sommaren började vi leta efter valp för vi hoppades att Storm skulle hinna vara med och uppfostra den. Tyvärr blev det inte så. Hösten 2010 blev han halt. Efter veterinär besök och röntgen undersökning visade det sig att det var en tumör i höger knä. Även tumör sjukdomar kommer av Erlichian pga. dåligt immunförsvar. Prognosen på cancern är mycket dålig samt har ett snabbt förlopp.
Mats och jag hade redan innan bestämt att visade det sig att det var en tumör så skulle vi låta honom somna in. Vi var hos veterinären på torsdagen. Vi fick då beskedet att det var en tumör. Dagen efter på fredagen 22 oktober kom veterinären hem till oss. Vi gjorde på samma sätt som med de andra hundarna. Jag satt med Storm på golvet, Mats och Helga satt i soffan. Efter att veterinären åkt låg Storm kvar några timmar på filten. Efter en liten stund gick Helga och la sig nära Storm. Där låg hon ca en timme, alldeles stilla. (se bilden) Även katten Leo var ovanligt mycket hemma denna dag. Han var aldrig riktigt framme och nosa på Storm men satt länge på skrivbordet sidan om och tittade på honom.
Helga reagerade markant med en snabb, orolig och frågande gest när vi lyfte ut Storm i en filt till bilen och Mats körde ut med honom till veterinär kliniken för kremering. När Mats kom tillbaka med bilen lät vi henne undersöka den. Hon hoppade ut och in i bilen ett par gånger och nosade mycket. Efter detta har vi inte sett att Helga har letat eller väntat på Storm. Hon var en kort tid efter lite orolig på kvällarna när vi tittade på Tv. Men om den oron var hennes saknad efter Storm eller om hon, som den känsliga individ hon är, kände av min och Mats saknad är svårt att säga.
Ännu en gång har vi fått bevittna en hund ta farväl av sin livskamrat. Storm blev 9 år och Helga är idag 10 år. Vi är nu ännu mer övertygade om att det är viktigt för den efterlevande hunden att få vara med och få veta vad som hänt. I djurens värld är döden inte så dramatisk.
Många gånger stöter vi på hundägare som efter att de har avlivat sin hund säger att de aldrig mer ska skaffa hund för att det är så jobbigt när de dör. Det tycker jag är synd. Tänk istället på hur mycket glädje hunden ger under de år man får leva tillsammans med dem. Man ska vara medveten om redan när man hämtar hem valpen att hundens livstid är kort. Får vi ha dem hos oss i 10 år ska vi vara glada och varje år därefter är en bonus. Det är alltid svårare och känns mer orättvisst att förlora en ung hund. Får man ha hunden kvar tills den blir gammal hinner man förberedda sig på det oundvikliga slutet.
Att låta hunden somna in är ingen otäck syn. Hunden får först en lugnande spruta så att den blir lugn och trött. När sprutan hunnit verka sätts en nål i stort blodkärl på hundens ben och en överdos av narkosmedel sprutas in. Det går väldigt fort, veterinären/assistenten lyssnar på hundens hjärtslag och berättar när det är slut. Hunden ser ut som om den sov.
För oss har det varit en viktig förberedelse att prata om detta med avlivning med varandra. Vi har planerat hur vi vill ha det med olika saker. Här är exempel på vad man bör tänka igenom.
* Var ska man avliva hunden? Hos veterinären, hemma, i bilen eller i skogen. Tänk på hunden och övriga familjen. Gör något fint av det. Låt familjens övriga hundar vara med, det är viktigt att de förstår vad som hänt med deras vän. Vår erfarenhet är att de inte saknar eller sörjer när de får vara med och ta farväl. Ta god tid på er att ta farväl, en död hund är under normala förhållanden en vacker hund. Jag tycker även att barnen bör få vara med om de vill.
* Man kan få enskild kremering där man garanterat får tillbaka sin egen hunds aska. Man kan välja att begrava sin hund på djurkyrkogård eller minneslund. Många begraver sin hund i trädgården eller hundens favoritställe. Vi har valt att begrava våra hundar hemma i trädgården.
* Prata om ålders/sjukdomstecken, blunda inte för dem. Försök att sätta hundens livskvalitet i första rum. Behåll inte en gammal eller sjuk hund för att du inte orkar ta beslutet, det ger dig bara ett dåligt samvete. Det är skönt att kunna minnas sin hund som en lycklig hund och veta att man ända till slutet gett dem ett bra liv!
Det är bra att ha funderat på dessa frågor även om man har en yngre hund. Skulle olyckan vara framme och hunden skadar sig eller blir akut sjuk, är det bra att veta hur man vill ha det.
Vi har aldrig blivit lämnade utan hund eftersom vi har haft flera hundar i familjen. Jag tror att det underlättar att ha en hund kvar. Det blir inte lika tomt och man har kvar sina hundsysslor. Att vara hundägare är ofta ett sätt att leva, att bli helt utan hund förändrar livet radikalt.
Det kan vara bra att skaffa en hund till när den första börjar bli äldre. Välj ny hund med omsorg med tanke på den första hunden. Gör aldrig det misstaget att glömma bort den gamla hunden till fördel för den yngre! Finns det inte möjlighet att ha två hundar tycker inte jag att man ska ha dåligt samvete för att man skaffar ny hund/valp snart efter att den gamla hunden har gått bort. Det är inte att ersätta individen, för det går inte. Alla hundar är personligheter. Men som jag nämnde är det ett sätt att leva att vara hundägare. Det underlättar för er själva att gå vidare i livet med en ny vän vid sidan.
Ta vara på alla de glädjestunder din hund ger dig. Försök att ge din hund ett så bra hundliv som du kan. Njut av nuet! Men tänk någon gång på att hundens liv är kortare än ditt och se till att ha funderat igenom hur du vill ha det när det är dags att ta farväl!
Text: Susann Lereslöv (rev 2014-01)